Fin dag hos Monster Trav.

Monster Monsun lyste upp vår tillvaro under 2013.

2013 lider mot sitt slut.
Ett år som innehöll allt och ingenting.
Ett fantastiskt år helt enkelt.
Här är travåret med Monster Monsun!

Året 2013 inleddes egentligen i december 2012, det var stenhård träning i fantastisk snö upp över knäna. I början på december hade vi nämligen bokat resa till Thailand i början på januari och då vi skulle vara borta nära tre veckor kom träningen i december att handla om att lägga upp för ledigt även för hästarna där i början på året.
Att ledighet har effekt har Monster Monsun verkligen lärt mig, redan från början av hans träning märktes tydligt att två veckors brejk efter hård träning förde honom framåt något otroligt, därför tänkte jag att lediga veckor där i januari borde ge bra fart om vi kunde träna på ordenligt i december.
Sagt och gjort. Thailand var grymt för oss och när jag satte mig upp bakom Monsun visade det sig att han kändes helt fantastiskt smidig och fin med efter sin ledighet.

Planen fanns redan innan, men i det läget i slutet av januari förstod jag att vi kunde satsa på de stora loppen. Jag vet inte varför, jag har skrivit det förr, men känslan som kommer är väldigt speciell i sådana lägen. Jag har som ni vet långt ifrån några meriter på travbanorna att luta mig tillbaka på, inga stora erfarenheter från proffsstall eller från utbildningar. Jag är journalist och fotograf. Ändå var jag så otroligt säker på att det skulle bli en magisk säsong – jag satt bakom en derbyhäst.
Planen var Svenskt Travderby och framför allt det Norska Travderbyt över 2600 meter som hägrade. Mer stark än snabb har jag tyckt om Monsun.

Vinterträningen var helt fläckfri. Jag saknade inget och jag visste att jag satt på en av Sveriges bästa kallblod.
Men. Hur fasen förvaltar man något sådant utan erfarenhet och kunskap?

Det var bara att bestämma sig. För det första första bestämde jag mig för att lita på hästen. För det andra bestämde jag mig för att lita på magkänslan och till sist bestämde jag mig att inte vara rädd att förlora.

Innan vi gjorde årets första start hade Monsun haft speedcart efter sig hemma i jobben 3-4 gånger och gått tre 2500 meters jobb (på bilvägarna utmed Ljusnan) i farterna 1.55, 1.52 och 1.49. Det från november till mars – fyra månader med mig på ryggen eller med Pullert.
Det var mäktigt när jag i sista jobbet inför årsdebuten smackade på honom sista 3-400 meterna upp för backen som avslutar de 2600 meterna. Han flög upp för backen och då kändes vi helt oslagbara.
Jag tänkte att ”dra åt helvete vad stark han är”.

Efter årsdebuten 1 mars, som gav mersmak, kändes det riktigt bra. Vi hade körde snällt och han gick med full fart över mål. I den andra starten på Bergsåker blev det galopp och en rejäl störning. Det bekom oss inte speciellt, loppet var bara ett på vägen. Återigen kom vi i mål med krafter i behåll.
Inga lopp att anmäla till tvingade oss att möta äldre hästar och jag körde själv. Galopp och diskade, men jag han testa snabbheten ordentligt. Han hade blivit mycket snabbare också…
Sen blev det Färjestad och Jorma Kontio i sulkyn. Vi åkte ensam, Monsun och jag, och även om det blev dubbla galopper och ”bara” en sjätteplats var vi nöjda (gick ju nytt rekord 1.28,8). Anledningen att vi åkte så långt var att vi vill samla poäng till Sleipner Cup-finalen…

Bollnäs den 14 maj och jag fick slita mitt hår efter värmningen. Vad hade jag gjort? Vad hade hänt? Monsun tog inte ett travsteg, han galopperade ÅTTA gånger i värmning och provstart och jag sa till morsan som var med ”Travar han felfritt i dag är det ett mirakel”.
Då går han ut och blir tvåa mot hela eliten bakom Hellin Faxen, som senare under säsongen vann Derbyt.
Jäklar vad rörd jag var efter det loppet!
Dessutom kvalificerade vi oss för Sleipner Cup-final.

Finalen var något extra och Monsun gjorde ett kanonlopp. Grovt grovt störd ca 6-700 meter kvar och jag skrek rakt ut. Där förlorade vi loppet – jag tror faktiskt om vi hade varit med i rygg på vinnaren Hellin Faxen så hade det blivit en mycket läcker duell över upploppet.
Efter störningen, in i och genom sista sväng speedade han 1.19. Det var ruskigt läckert.
– Du har aldrig tvekat på hans kapacitet och litat så otroligt mycket på honom. Det är klart att han känner det! Han litar på dig lika mycket, sa Michaela på vägen hem.
Det var magiskt.

Inför Prinsessan Madeleines lopp på hemmaplan i Bollnäs trodde jag på stordåd, han var perfekt i träningen inför. Och som han gick i loppet – tyvärr tyvärr tyvärr blev det startgalopp och mycket tapp. Efter det lyckades han klämma in dubbla galopper ändå lubbade han 1.24/1500 meter. Helt brutalt att han dessutom inte fick fritt sista biten in mot mål. Det var riktigt läckert ändå att se honom!

Svenska Kallblodsderbyt, var naturligtvis ett av målen den gångna säsongen. 4:a i försöket efter galopp och tredjespår. Men stilen var inte perfekt. Här fick vi oss en tankeställare – och goda råd var såklart välbehövda!
Men efter ett besök hemma hos Tommy Larsson i Bollnäs var vi dock på rätt väg igen och i finalen kunde vi efter ett lopp invändigt spurta in som näst bäste svenskfödd fyraåring – på en sjätteplats. Det var stort även om vi aldrig sågs med någon chans från femte inner var det självklart en stor dag. Det är minsann inte alla som får fram en häst som kan vara med i Derbyt – än hellre ta pengar och göra ett kanonlopp.

Sen kom det Norska derbydebaclet.
Ja, vad ska man säga… ST slarvade bort vår anmälan och när de vägrade lyssna gick också anmälningstiden ut. Att jag seden, naturligtvis, fick rätt spelade ju ingen som helst roll.
En liten slant, 4:e pris från kvalet, var en mycket fattig tröst.
Att inte få vara med i det Norska Derbyt var som att dö en bit. Vi hade haft det som vårt stora mål så länge och när det sedan visar sig att det är Svensk Travsport som brustit i sina rutiner med anmälningarn… Ja, då var jag riktigt ledsen.

Hösten blev inte vad vi tänkt oss, långt mellan starterna, ingen bra plan och jag var inte i form själv när det kommer till kritan. Derby-historien tog riktigt hårt.

”Man måste dö några gånger innan man kan leva” sjunger Håkan Hellström i en av mina favoritlåtar. 

”Man måste genom skam
Man måste genom drömmar
Man måste dö några gånger innan man kan leva”

Motgångar är inte bara av ondo – i dem föds revanschlusta och jävlar-anamma. Och sanna mina ord – vi ska leva och vi ska ta revansch!

Monster Monsuns facit för 2013 är ändå riktigt fint, fast att vi inte fick någon seger.
14 starter, 2 andraplatser och 1 tredje. 184.200 kr intjänat och 1.26,0 i rekord.

Tack Monsun för att DU gjorde året mycket bra för oss!!!

Ps. Så vad gjorde Monsun för pengarna?
Jo, han köpte en hästbrutta (Moas Jerva Li). Han byggde en lösdrift för sina brudar. Och så var han snäll och köpte en ny Pelletspanna till oss när den gamla hade gjort sitt. Tack!