PappaI dag är det fem år sedan pappa Lasse hastigt avled.
Otroligt mycket har hänt – ändå känns det som igår!

I dag när jag var ute och värmde upp Monsun inför morgondagens lopp på Färjestad kom den där känslan som en liten vindpust igen – saknaden. Jag saknar verkligen att bara prata med pappa om allt och inget. Känslan när man är ute på tur med Monsun hade jag gärna delat med mig av till honom – jag kan inte önska mig en bättre häst och kompis, det vore för mycket begärt.

Allt med hästarna är det man önskar mest att han fått vara med på och det jag saknar mest att prata med honom om. Att jag håller på med hästarna är tack vare mamma och pappa. Tänk nu att våra hästar faktiskt tagit sig till Kriteriefinal i Sverige och till Uppfödningslöpsfinal i Norge – jag är så otroligt stolt över det!
En dag som denna blir det lite extra tankar och saknaden känns extra påtaglig.

I morgon åker jag och Monsun själva till Färjestad (drygt 80 mil t.o.r.) som sagt, chansen att pappa finns med i tankarna när loppet går är stor.
Det känns tryggt!