Hua vad surt att galoppera – och det kändes som en evighet innan han ställde sig på benen igen!

Jag lyckades parera en och två gånger, men tredje försöket till galopp då var det kört. Inte för att jag skulle haft en platschans, men där bakom hade vi varit med garanterat och tjänat lite mer pengar.
Efter galoppen går han klart godkänt. Det var otroligt långt fram till de bästa, men 150 meter tapp direkt första 500 meterna så… Sen är det extremt svårt att ligga i ingemansland och köra – hur fort kör man liksom? Hur fort vågar jag köra? Måste ha med mig klockan i loppen helt enkelt.

Samtidigt är jag inte besviken alls så här dagen efter – vi är två glada amatörer den gode Monsun och jag, hehe. Så vi kämpar på!