Det tar sig…
Hicko hoppade bort sig på Bollnästravet i kväll – men hoppet steg efter värmningen. 

Hicko vågade inte trava i starten utan hoppade igen. Så var det med den förhoppningen om en slant med sig hem.
Men vi väljer såklart att ta med oss lite andra saker också – värminingen var jättebra till exempel. Hon travade riktigt bra och avslappnat!!!
– Åååh, men gud va fin hon är, så bra har vi aldrig sett henne, sa Michaela direkt.

Efter startgaloppen som kostade säkert 150 meter lubbade hon på en bra bit efter fältet. Jag klockade 1.18/1000 meter och 15/500 meter och över upploppet gick det riktigt fort. Hon KAN springa och hon orkar, men vi ska bara hitta den där sista pusselbiten – modet att bara springa på!
– Hon är inte så dum den här, men hon blir liksom rädd att slå på sig på knäna och då hoppar hon. Hon är inte tagen av det här alls och det gick rejält fort över upploppet, sa kusken Jan-Olov Åberg på sitt karakteristiska sätt.
Vi provar att rycka skorna till nästa start och hoppas på att det ska ge den där lilla extra millimetern så att hon inte slår sig.
– I värmningen var det inte alls som i loppet, nu blev hon feg och vågade inte, annars tror jag säkert att hon till och med kan öppna rätt rejält, sa Åberg.
– Bara hon vågar…

Vi är som sagt nöjda i alla fall med henne och det känns som att det tar sig ordentligt för varje gång.