IMG_300186 mil senare är vi hemma – nöjda och glada.
Monsun startade på Färjestad igår och blev sexa på nya rekordet 1.28,8 med dubbla galopper.

Lååång resa. Men en rolig resa trots allt. Monsun gjorde ett riktigt bra lopp utan att vara som bäst faktiskt. Kändes redan i värmningen att han inte var så där klockren i travet, nu brukar han inte vara jättebra heller utan han springer och tar om och skuttar. Så jag varnade kusken Jorma Kontio innan att han nog skulle få hålla reda på många ben. Och så blev det.
Första galoppen kom efter ca 400-500 meter och då tappade vi en fin rygg på Mia Mollyn. Sen gick det ordentligt fort och det var väldigt många ben genom svängen så helt oväntat var det inte när andra galoppen kom ca 1200 kvar.
Efter den galoppen blev det dock bättre och efter en smått otrolig upphämtning kunde vi slira in på en sjätteplats på nya fina rekordet 1.28,8 m. Det var viktiga poäng vi knep där i jakten på en finalplats i Sleipner Cup.
Jorma kommenterade efter loppet: ”Det var en stark häst! Jag körde bara på säkerhet sista varvet och han hade krafter kvar”.

Klockan visade 1.26,5 sista 1000 och då tyckte kusken alltså att han bara kört runt honom för att få pengar och att det var krafter kvar. Det måste jag vara förbaskat nöjd med!
Eftersom jag är matematiskt lagd räknade jag ut att vi var 37 meter efter vinnaren i mål och hade behövt springa 1.27,2 för att vinna totalt sett och det hade alltså krävts att Monsun avslutat 1.23,2 sista varvet för att vinna. Det var ett omöjligt uppdrag när varvet återstod såklart. Vi tog i alla fall in 17 meter på vinnaren under hela sista varvet…!
Tänk var man kan krångla till det med roliga siffror och tider!

En rolig detalj i det hela är att nu är Monsun näst snabbast i syskonskaran – bara Järvsö Nettan har lubbat snabbare 1.28,5 m. Då körde – just det – Jorma Kontio. Det gjorde hon i december som fyraåring…

Det lovar i alla fall väldigt gott om vi kan gå så här och inte vara helt på topp. Vi har ju inte ens börjat köra snabbare intervaller i år…