Inte ofta jag använder ordet måste, varken i tal eller skrift. Men.
Vi MÅSTE (!) i Svensk Travsport se över licenssytemet.
Jag vet. Tjatat förr om licenssystemet.

Titta bara under den här helgen – Elitloppshelgen. Förstår ni alla att Daniel Redén och Helena Burman kallas för amatörer och inte får (!!!) träna din/min/vem som helst häst!?!?!?

För mig är detta en stor stoppkloss, mycket större än kusk-breddlopps-historien, inom Svensk Travsport. Om jag vill lämna min häst i träning till låt säga Hans Brunlöf, som är en otroligt duktig tränare, så måste han stå som delägare på hästen.
Ok, men skriv honom som delägare då säger du?
Ja, man kan ”fuska”, men varför ska man tvingas till detta? Massor med extra (kostnader!) arbete för både ägare, tränare och Svensk Travsport.
OCH. Om hästen springer in pengar, vilket de brukar i Brunlöfs träning, så kommer han att få pengarna på sitt konto. Pengar som betalas ut exkl. moms. Jag fakturerar honom och han tvingas betala moms till mig.

Ex: Vinner lopp med 100.000:- i första.
 Amatörtränaren som inte äger hästen ”på riktigt” får dessa pengar utbetalda av ST.
Jag som ägare skickar en faktura på 100.000:- + moms = amatörtränaren får lägga ut 125.000:- från sitt konto… 

Det löser sig i bokföringen senare, jag vet det, men det är inte smidigt att det funkar så.
Inte helt klockrent system – eller hur?

Så här vill jag ha det:
Om den person som i dag har amatörlicens, eget företag som redovisar moms och har en ekonomi i ordning, ska denne få träna hästar åt andra än sig själv.
Kan personen visa upp en anläggning och djurhållning som möter Svensk lagstiftning så bör det vara fritt fram att träna andras hästar.
Enkelt!

Finns det NÅGON som säger emot detta?
Troligen Sveriges alla proffstränare.
Mitt svar till dem: Är du rädd för konkurrens? Välkommen till fri företagsamhet – något som är ganska vanligt i samhället så här på 2000-talet.

Nu kommer jag att trampa en stor del av Sveriges proffstränare på tårna, men – epitetet Proffstränare är minst sagt urvattnat.
Många håller inte måttet helt enkelt – och då menar jag inte att träna häst utan helheten. Som proffstränare har du ett stort ansvar gentemot hästar, ägare och sporten. Många har inte jobbat för sportens bästa och på så vis underminerat förtroendet för densamma. Vi tappar hästägare och många klagar på dålig information, saltade fakturor och ja, allt möjligt som kan härröras till hur många proffstränare faktiskt länge grävt sin egen grav.

SJÄLVKLART finns väldigt många duktiga hästmänniskor och företagare också bland proffstränarna, men i stort känns hela licenssytemet som att det är skrivet av och för en svunnen tid…

Framtiden för Svensk travsport ligger i att slå hål på byråkrati, lyfta blicken, tänka frihet och hitta nya hästägare, tränare och aktiva – gör det enklare!