I tre år har jag drömt om att köra Monster Monsun i kriteriekvalet.
I måndags blev det verklighet! 

Och det var ungefär sex gånger så roligt som jag vågat hoppas på. Först och främst att vi lyckats träna Monster Monsun själva till start redan som treåring och dessutom ha honom i skick att kunna vara med i kriteriekvalet.
Att vi skulle kunna vara med där framme och tampas om segern har såklart inte varit aktuellt – utan realistiskt sett så kunde vi hoppas på pengar.
De senaste veckorna har jag förutspått att jag kör 1.33 med honom – vilket skulle vara två sekunder under rekordet. Innerst inne var jag säker på 1.32 – men det vill man ju inte säga högt.
I loppet ställde jag in farten på just 1.32 och sluttiden vittnade om att jag tänkt rätt – 1.32,1!
Det var enormt skönt att vi kunde visa att vi kunde – både jag och hästen. Lättad men också enormt stolt!

Tiden hade räckt till final i 17 av 21 kriteriekval de senaste 10 åren!
Som det statistikintresserade jag är har jag jämfört de senaste tio åren – och kan konstatera att 2012 är det absolut hårdaste och bästa året sett till bredden. Många anmälda och enormt mycket bättre tider i loppen.