Du hinner tänka allt och ingenting!
Varje andetag, varje rörelse känns som slowmotion, men ändå i full kareta.
Jorden står stilla, allt fokus på uppgiften och sen är det över.
Så känns det att köra ett travlopp. En klart frisk upplevelse!

I dag startade Hicko och jag på Rättvik. Så här gick det till:

Starten: Jag körde lite för snävt, men fick en ok start.
2-150 meter: Vågade inte köra ner invändigt, hon gillade inte grus och stänk. Och det kändes som att tempot inte skulle vara speciellt högt, därför valde jag dödens.
150-600 meter: Travade in oss fint och gick fram i dödens, två tre längder från ledaren.
600-1120 meter: Uppe jämsides med ledaren (och loppets vinnare) och kändes hon riktigt fin – perfekt på bettet. Första varvet på klart måttliga 1.21,5.
1120-1160 meter: GALOPP!!! Totalt omotiverad och fjantig galopp. Urk. Så fin som hon kändes.
1160-1360 meter: Trevande tillbaka i rätt gångart, tyvärr tappade vi lite för mycket. Lite för att jag inte riktigt vågade köra på henne direkt efter galoppen då jag var rädd att det skulle bli en till.
1360-2140 meter: När hon väl travat in sig avslutade hon mycket bra utan att jag körde speciellt hårt på henne. Vinnaren avslutade 13,5 sista 500 och vi var en bra bit efter så det var svårt att ta något efter galoppen. Vi kom i mål som sexa och fick ett par tusen med oss i alla fall.

I stallet: Direkt på hötappen, god och glad!

Michaela kunde tyvärr inte vara med i dag då hon jobbade – hon har varit bitter över det hela veckan och det var lite mitt fel som anmälde fast att hon var emot det. Känns som att jag är skyldig henne en hel del för det tilltaget… Men tror hon var lite glad att vi kom hem levande i alla fall…!

Ps: Vi slog i alla fall Jorma Kontio – igen (!).