Utan drömmarna slutar jag med hästavel

Jag får massvis (!) med frågor om inavel och Avelschansen varje dag – ni som frågar behöver inte vara orolig att ni är de enda som inte förstår allt… Det gör inte jag heller!
Men jag ska försöka skriva vad jag tänker…

För mig handlar avel om framsteg och hur man ska föda upp den bästa hästen någonsin. Jag drömmer om att vinna Norska Derbyt som uppfödare igen, jag vill vinna Elitkampen och höja bucklan på Härme och bli kallad Nordic King igen. Jag ser framför mig i varje avelskorsning jag gör en avelsmatador eller ett elitsto.
Jag kommer att föda upp massvis med vanliga hästar, sådana som springer breddlopp och de som inte ens kommer till start. Men jag vet också att om stjärnorna står rätt på min himmel finns chansen att föda upp den där riktigt riktigt riktigt bra hästen – en ny stjärna, en ny Järvsöfaks eller Lannem Silje!

Utan drömmarna slutar jag med hästavel.

Så här svarar jag på frågor…

Är Avelschansen bra för kallblodssporten?
– Jättesvårt att svara på innan man provat. Grundtanken jag har när man tar beslut är att det är viktigt att man vågra prova och faktiskt ta beslut. Det betyder att jag tycker det är bra att ST/DNT tar beslut – även om det kan bli fel i slutändan. Det går att ändra sig.
– Om jag hade tagit samma beslut om jag fått hålla i hammaren? Nja. Kanske inte. Det finns andra sätt att stimulera avelsframsteg.

Du kan uppfattas som tvär när det kommer till Svensk Travsport och deras arbete… Varför är inget bra!?
– Det är inte riktigt sant att jag inte tycker nåt är bra. Bara för att jag vill framåt, vill ha utveckling och vill att människor ska få välja själva betyder det inte att jag tycker allt ST gör är skit. Jag har precis skrivit här ovan att jag tycker att det är bra att ST tar beslut.
– Jag har sagt vid många tillfällen att jag tycker ST är en Ferrari som körs runt som en traktor och det står jag för, det är helt enkelt för långa ledningar, för sena på bollen, för dålig fart på tekniska lösningar och det är nästintill obefintlig förståelse för oss aktiva.
– Mina käpphästar (!) för dagen är tävlingskalendern som behöver förbättras och propositionerna för kallbloden. Lösningen ligger i ett smartare upplägg av tävlingsdagar – våra hästar ska ha chansen att tävla ofta!

Vad har det med avel och avelschansen att göra?
– Ganska mycket skulle jag vilja säga. För det första är det ST och DNT som försatt kallblodssporten i inavelsproblematiken. Det är lång och trogen tjänst att inte godkänna hingstar exempelvis som hade kunnat vara viktiga för mångfalden. De är sena på bollen.
– Att komma med Avelschansen den 1 mars är ett exempel på obefintlig förståelse för oss hingsthållare och hingstägare. För att ta ett exempel har vårt stuteri tackat nej till 25-30 hingstar inför denna säsong – hade vi vetat om detta hade vi möjligtvis kunnat vara lite mer till lags för att ta en outcrosshingst till Sverige igen. Det gäller såklart inte bara vårt stuteri. 

Menar du att Avelschansen är fel beslut?
– Nej. Helt omöjligt att svara på. Den människa som kan förutspå hur hästavel slår ut kan räcka upp handen här och nu. Det är omöjligt i min mening. Det är så enormt många parametrar att ta hänsyn till. För det första vem hade på förhand kunna säga att silverdivisionshästen Trollfaks och ostartade Järvsö Anna skulle lämna världens bästa häst någonsin? Det är omöjligt. Drömma kan man göra.
– Det räcker inte att betäcka den bästa hingsten med det bästa stoet för att göra en bättre häst än den tidigare generationen.
– Man kan tänka på så enormt många olika sätt, men ta Järvsöfaks till exempel, han har inte lämnat en enda avkomma som är bättre än honom själv. Är han en dålig avelshingst för det? Nej såklart inte, han är en av de bästa genom tiderna.
– Järvsöfaks söner är idag några av de som ger lågt inavel, så lågt att de kommer under 3,4% och således är avelschansade. Är inte det artigt så säg…  Nyligen var Järvsöfaks ett problem för aveln i olika uttalanden, men nu verkar det som att han är en del av lösningen. Rätt eller fel? Vad vet jag.
– I värsta fall kan Avelschansen leda till större klyftor i kallblodssporten. Jag säger inte att det blir så, men risken finns att de som jagar 3,4%-gränsen inte tar hänsyn till exteriör, teknik, stam, lynne och så vidare – medan de som ser till helheten kanske lyckas bättre utan att ta del av Avelschansen. Jag är noga med att säga att det absolut inte behöver vara så.

Kommer du att betäcka dina ston med hingstar för att få lågt inavel?
– Det finns inte en chans i världen att jag skulle välja att använda inavelskoefficient som en faktor vid betäckning. Jag anser att inavelsprocenten är kanske det trubbigaste verktyg som finns vad gäller avelsarbete.
– Om jag nu mot förmodan skulle få till en sådan med en hingst som jag tror på så är det en bonus att jag kanske får in någon krona extra.

Hur menar du då?
– Inavelskoefficienten är matematiskt uträknad. Två helsyskon kan ha helt olika grader av inavel. Helsyskon kan ha AA, CA och CC travgen, fux, brun eller svarta och de kan vara tröga eller framåt, de kan vara totalt olika individer, precis som vi människor. Vi är i många fall långt ifrån lika våra syskon (som tur är… för dem!).
– Det är lika trubbigt som att betäcka efter vilken färg det är på hästen – om du inte betäcker med en svart hingst vill säga (obs ett skämt…)!

Vad är din gräns på inavelskoefficient?
– Jag har ingen gräns. Varken nedåt eller uppåt. Jag följer helt enkelt den enda regel som finns numera – inga syskonparningar. Men jag har två ston i min ägo som är syskonparningar själva – båda har Moe Odin som både farfar och morfar. Otäckt? Nej inte alls, det är toppen om man vill avla outcross. Det kan finnas en intressant tanke bakom syskonparningar också.
– Jag har varit lite restriktiv med att betäcka 2+3 de senaste åren med tanke på att en hingst med den stammen inte kan bli godkänd avelshingst. Men Avelschansen har gjort att jag i år 2023 inte kommer att ta hänsyn till detta utan jag kommer gå all in på att göra den bästa möjliga tävlingshästen. Den dagen en ny Järvsöfaks står på banan med 2+3-korsning så vill jag se den på ST/DNT som säger nej till att godkänna hästen för avel. Det lär bli ramaskri. 

Vilka sätt anser du vara rätt för att få ned inaveln inom kallblodssporten?
– Det bästa sättet att utveckla sporten, hästarna och samtidigt få lägre inavel är snabba generationsväxlingar. Det är klart att det hjälper till med udda stammade hingstar och ston att få ned ik, men i min värld gäller det att hitta rätt matchning, alltså rätt sto till rätt hingst för att få fram en så bra tävlingshäst som möjligt. Som sagt, jag kommer föda upp en massa vanliga hästar… Men jag är ute efter guldägget!

Hur ska vi tänka?
– Vi ska betäcka våra ston först och främst. Gärna med unga hingstar med snabb generationsväxling själva. Det gäller att skicka Moe Odin, Elding, Järvsöfaks, Tekno Odin och Bork Odin bakåt i stamtavlorna så snabbt det bara går OM man är ute efter att få lägre ik. Inte som nu gräva upp gamla reliker och stoppa dem i första ledet. Även om det såklart kan ge en stjärna så är jag till viss del rädd att vi tar aveln tillbaka i tiden i det stora hela. Återigen, det behöver inte vara så.
– Vi behöver tänka fler generationer framåt, inte bara här och nu. Jag saknar ett planeringsverktyg där man kan skapa hästar som inte finns och på så vis planera sin avel i generationer framåt. Där finns potential att göra en insats för kallblodssporten.

Finns det fler sätt?
– Jag har propagerat för att öppna gränsen mellan Sverige och Norge så att vi kan sända transportsperma mellan länderna utan problem. Som det är idag är det totalt iskallt ekonomiskt och arbetsmässigt – det krävs idag veterinärintyg för de små spermierna att åka över gränsen. Kostnaden för oss att ha Distriktsveterinär på plats tre gånger i veckan är helt galen, det är inte ekonomiskt försvarbart. Det är för tungsamt helt enklet och att stoägarna ska behöva åka land och rike runt med sina ston och föl är också kostsamt.
– Det är såklart ”inte bara” att öppna gränsen, men det hade varit intressant att veta om ST ens har pratat med Jordbruksverket om möjligheterna till detta för rasens överlevnad och utveckling.
– Transportsperma är ett fantastiskt sätt för norska stoägare att få fatt i de hingstar som står i Sverige och vice versa såklart för de svenska stoägarna.

Dubbla premieloppspengar och kvalbonus m.m…?
– Ja, det går fint för de som kanske föder upp hästar till att tävla med själva. Men jag har svårt att tro att hästköparna kommer ladda upp mer pengar för dessa hästar bara för att det kommer några kronor till i början. Det är matematik. Det beror fortsatt på hur du som säljare kan presentera din häst. Hur den rör sig, vad den har för stam, vilka fördelar har din häst och om du varit en duktig uppfödare. Jag har svårt att se att de stora tränarna skulle chansa lika mycket som uppfödarna gör när man utgår från lågt inavel. Kan du däremot visa på andra anledningar – att du har en bättre tanke bakom din avel – då kan det vara andra bullar såklart.
– Men komma dragandes med 3% inavel och ha det som USP (Unique Selling Point) – då tror jag köparna drar öronen åt sig.

Så vad är ditt råd till de som vill jaga 3,4%?
– Det är såklart upp till var och en. Var uppfödare är sin egen lyckas smed. Jag kan bara berätta hur jag tänker och vad jag tror på. Det är omöjligt för mig att veta vem som står i vinnarcirkeln om fyra år. 

En fråga som många ställer är – det blir rött på vissa hingstar på Breedly. Det verkar inte som att det är en bra korsning?
– Färgerna har ingen betydelse alls mer än att visa att det är samma häst på flera ställen i stamtavlan. Det är alltså inget varningsflagg!!!

Många verkar tro att det finns någon gräns för vad som är högt eller lågt inavel – vad anser du?
– Det finns de personer som kontaktat mig och är förtvivlade för att de inte kommer ned till 3,4% och tror att det är ett facit för om det är ok eller inte. Sä är det såklart inte. Det är inte förbjudet eller farligt att ha högre inavelsgrad. Det är till och med ganska svårt att komma ned till 3,4%.
– Tittar man på amerikansk travsport springer de hästarna fantastiskt bra med inavel upp till 20%. Det har liksom inte med det att göra, mycket handlar om känslor också, det räcker med att läsa på sociala medier och se att många tycker att det är känslomässigt fel bara för att de själva inte skulle skaffa barn med sin kusin. Så kan man inte riktigt tänka när man håller på med hästavel. Det är inte jämförbart och att förmänskliga djur är heller inte något jag tycker man ska göra. Det kan både vara farligt och direkt olämpligt många gånger.

Vilka hingstar betäcker du med?
– Jag betäcker med den hingst jag tror passar bäst till det sto jag har i seminspiltan. I år givetvis Odd Herakles, Ängsborken, Tekno Jerven och Monster Monsun som vi har i avel hos oss. Det är såklart ingen slump att jag har skaffat de ston jag har – det har varit med tanke på vilka hingstar jag ska ha i avel. Det är ingen hemlighet att jag matchat Monster Monsun med exakt de ston jag trott på, ta Stumne Stjerna och Myrs Lillith, två billiga ston men med stam, teknik och exteriör som jag var helt övertygad om skulle passa – resultatet blev Monster Merete som vann Norska Derbyt och Monster Mustasch som är den näst snabbaste svenskfödda fyraåringen genom tiderna med 1.22,2ak. Två betäckta ston, två avkommor, två riktigt fina hästar.
– Där betäckte jag på pappret en medioker hingst med två mediokra märrar och fick två fantastiska hästar. Var det en slump? Knappast… Tittade jag någon gång på inavelsprocenten? Inte en chans… Däremot tittade jag många gånger på stamtavlorna!

Ta en titt på den vackraste stamtavla en häst kan ha här…

Jag uppdaterar denna sida löpande med mer tankar…

Lycka till med er avel!

Fredrik ”Frasse” Fransson
070-308 06 65

Här är våra hingstar 2023.